En fysisk person kan ha sin skatterättsliga hemvist i Sverige på tre olika grunder. Den första är att man har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige det vill säga, det är i Sverige man de facto är folkbokförd och bor. Den andra grunden är om man efter en utflyttning är i Sverige så ofta och så länge att man anses ha sin stadigvarande vistelse i Sverige. Detta är en vanlig orsak till att utflyttade personer åter anses som fullt ut skattskyldiga i Sverige. Den tredje grunden är om man efter en utflyttning har kvar så kallad väsentlig anknytning till Sverige.
I Inkomstskattelagen ( 3 kap. 7 §) anges en rad omständigheter som ska beaktas för att avgöra om en person som tidigare har varit bosatt i Sverige har väsentlig anknytning hit. En av dessa är om personen är ekonomiskt engagerad i Sverige genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här. Övriga omständigheter som ska beaktas är om personen är:
Syftet med bestämmelserna att förhindra skenbosättning i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige.
När det gäller anknytningsfaktorn ”ekonomiskt engagerad i Sverige” anges i förarbetena till lagstiftningen att rena kapitalplaceringar i Sverige (både som privatperson och indirekt genom aktiebolag) inte bör påverka bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger. Däremot bör tillgångar som ger ett verkligt inflytande i en rörelse som bedrivs i Sverige beaktas om det sker genom innehav av aktier. I ett antal domstolsavgöranden har aktieinnehav som understiger tio procent regelmässigt inte ansetts ge ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet.
Vad gäller då för bolag som renodlat ägnar sig åt kapitalförvaltning, alltså inte bedriver någon rörelseverksamhet i vanlig mening? Där har domstolarna sagt att väsentligt inflytande i näringsverksamhet i Sverige föreligger när det är fråga om innehav av rena kapitalplaceringsaktier genom eget svenskt aktiebolag även om det är frågan om avsevärda ekonomiska värden.
Liknande bedömningar har gjorts när det handlar om innehav av kommersiella fastigheter genom ett svenskt aktiebolag. Där har domstolarna vid bedömningen gjort åtskillnad mellan innehav av fastigheter som utgör en rent passiv kapitalplacering och sådana innehav där den utflyttade personen deltar mer aktivt plus att verksamhetens omfattning i sig har haft betydelse.
Skatteverket har, i vart fall tidigare, ansett att även kapitalförvaltning genom ett aktiebolag ska vara en sådan anknytningsfaktor som ger väsentlig anknytning. Motiveringen är att vid den senaste skattereformen 1990 infördes att juridiska personers samtliga intäkter är inkomst av näringsverksamhet. Förändringen innebar att uttrycket näringsverksamhet semantiskt kom att omfatta inte bara rörelse utan även bland annat ren kapitalförvaltning, alltså all verksamhet inom ramen för ett aktiebolag. Men typiskt sett omfattas inte ren kapitalförvaltning av rörelsedefinitionen varför domstolarna inte anser att sådan verksamhet, även om den formellt är näringsverksamhet, inte ska räknas som en sådan anknytningsfaktor som kan ge väsentlig anknytning.
Det är således möjligt att behålla sin kapitalförvaltning i ett svenskt aktiebolag även efter en utflyttning utan att det ger väsentlig anknytning till Sverige. Dock bör hållas i minnet att om det finns flera anknytningsfaktorer, som exempelvis innehav av fritidsfastighet och medborgarskap, som även om de var för sig inte ger väsentligt anknytning tillsammans kan leda till att det ”tippar över” och personen får väsentlig anknytning och därmed en obegränsad skattskyldighet i Sverige. Det gäller alltså att alltid vara försiktig och se till helheten och varje situation måste därför bedömas individuellt.
