Den konflikt mellan USA/Israel och Iran som länge varit en tydligt kommunicerad risk har nu materialiserats. Marknaderna har successivt prisat in den ökade sannolikheten för militär eskalation sedan december, och oljepriset har i skrivande stund stigit med cirka 10 % till omkring 80 dollar per fat.
Detta är dock inte ett scenario som liknar den snabba amerikanska insatsen i Venezuela, där en militär operation genomfördes snabbt och utan egna förluster. Iran är en betydligt större regional aktör, och målet är dessutom regimförändring – något som historiskt visat sig svårt att uppnå genom externa militära insatser, vilket erfarenheterna från Irak och Afghanistan tydligt visar. Detta gäller även om Trump-administrationen hoppas att ett folkligt missnöje på sikt ska bidra till intern förändring.
Irans svar följer ett väntat mönster: att öka trycket på USA genom attacker mot amerikanska baser och partners i regionen. Den största risken är därför inte ett omedelbart bortfall av energiproduktion, utan störningar i transporter – särskilt genom Hormuzsundet, där omkring 20 % av världens olje- och gashandel passerar.
Ett fullständigt stopp under en längre tid framstår som mindre sannolikt, eftersom det skulle slå hårt mot Kina – en av de största mottagarna av regionens energiexport.
Den tydligaste marknadseffekten just nu är stigande gaspriser i Europa, med direkta följdeffekter på elpriser och bolagens produktionskostnader. Med redan låga lager innebär även begränsade störningar i leveranser en tydlig uppåtrisk i elpriserna.
Samtidigt pekar tidiga analyser på att konflikten sannolikt blir relativt kort – veckor snarare än månader. Det finns även ett tydligt politiskt incitament för USA att undvika ett utdraget förlopp. Mellanårsvalet till kongressen närmar sig, och ett kraftigt stigande oljepris riskerar att påverka hushållens ekonomi negativt – en klassisk fråga om levnadskostnader med direkt politisk betydelse.
Slutsats
Den centrala risken i nuläget är inte i första hand en långvarig geopolitisk låsning, utan i vilken utsträckning konflikten påverkar de fysiska energiflödena från regionen. Omkring 20 % av världens olje- och gashandel passerar genom Hormuzsundet, och även begränsade störningar där kan snabbt få global prisgenomslagskraft. För Europa är utvecklingen på gasmarknaden sannolikt ännu mer avgörande, då den direkt påverkar elpriserna och därmed industrins kostnader
Det viktigaste att följa framöver är utvecklingen i Hormuzsundet – både faktiska flöden av olja och gas samt signaler och kommunikation från USA, Iran, Kina och Gulfstaterna kring sjöfarten där. Dessa faktorer är nu de enskilt mest avgörande drivkrafterna för energimarknaden på kort sikt.
Erik Lundkvist, CIO och Head of Public Market Investments
Boka möte - Personlig Rådgivning
Denna text utgör inte investeringsrådgivning, den utgör marknadsföring från Coeli Group. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
