De flesta par är medvetna om att det medför en del juridiska konsekvenser att flytta ihop och köpa gemensam bostad och bohag, men är osäkra på exakt vad som händer och när det händer. Tanken med detta inlägg är att försöka reda ut begreppen kring sambolagen (SFS 2003:376) och ge svar på när man enligt lagen räknas som sambo, när man inte längre är sambos, och vad som räknas som samboegendom som då omfattas av bodelning när ett samboförhållande upphör.
En allmän utgångspunkt är att det är de faktiska förhållandena som avgör om ett samboförhållande uppkommer eller inte. Det ligger i sakens natur att ett samboförhållande ofta uppstår gradvis och kan se olika ut i olika fall. Naturligtvis har det en viss presumerande betydelse att parterna är folkbokförda på samma adress men det har ingen avgörande självständig betydelse för bedömningen.
Den första förutsättningen för att parterna skall anses som sambor enligt lagen är att de stadigvarande bor tillsammans. Det betyder att sammanboendet skall ha en viss varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det. Sambolagen ställer alltså inte upp någon särskild tidsgräns för att lagen ska vara tillämplig. Ett riktmärke brukar vara 6 månader, men domstolarna har ansett att även kortare tid räcker för att ett samboförhållande ska föreligga. I en hovrättsdom från december 2004 (RH 2005:34) ansåg domstolen att 11 veckor räckte för att personerna i fråga skulle anses vara sambor i lagens mening.
Den andra förutsättningen är att parterna sammanbor i ett parförhållande, det vill säga i en förbindelse där det ingår ett sexuellt samliv. Det gör att goda vänner som delar en bostad ihop aldrig kommer att omfattas av sambolagens regler. Likaså undantas givetvis även situationer med inneboende där ett rum hyrs ut.
Den tredje förutsättningen för att ett samboförhållande skall anses föreligga är att parterna har ett gemensamt hushåll. Med detta menas att parterna har ett samarbete i vardagliga göromål som matlagning, städning, tvätt etc., samt utöver det har ett visst mått av ekonomisk gemenskap.
Sambolagens regler omfattar alla typer parförhållanden under förutsättning att ovan angivna kriterier är uppfyllda. Det innebär att lagen gäller även för förhållanden där bägge parter tillhör samma kön (eller den könstillhörighet man anser sig ha). Dock omfattar inte sambolagen flersamhetsförhållanden då det tydligt i lagen anges att det ska vara fråga om ett parförhållande.
Sambolagen är endast tillämplig på samboförhållanden där ingen av parterna är gift eller registrerad partner eftersom det vid sådana förhållanden är andra lagar och regler som tillämpas.
Ett samboförhållande upphör om samborna eller någon av dem ingår äktenskap, om samborna flyttar isär, eller om någon av samborna avlider.
Det är normalt svårt att kontrollera om ett samboförhållande har upphört när parterna fortfarande bor tillsammans. Att ge sambornas egen uppfattning om sitt förhållande en avgörande betydelse skulle innebära risker för missbruk, t.ex. när det gäller bidrag från det allmänna. Eftersom parternas egen uppfattning inte tillmäts självständig betydelse vid bedömningen om ett samboförhållande har upphört i de fall där parterna inte flyttat isär är det viktigt att upphörandet manifesterats på ett för utomstående tillräckligt synbart sätt. Det är anledningen till att lagen anger att ett samboförhållande upphör om en sambo ansöker hos tingsrätten om förordnande av bodelningsförrättare eller om rätt att få bo kvar i bostaden eller väcker talan om övertagande av bostad.
Till att börja med är det viktigt att veta vad som utgör samboegendom då det är denna typ av egendom som ska ingå i en bodelning när samboförhållandet upphör såvida inte parterna genom avtal bestämt att en bodelning inte ska ske eller att viss egendom ska undantas från bodelning om samboförhållandet upphör. Även om det finns en överenskommelse om att bostaden inte ska utgöra samboegendom har den andra sambon rätt att överta bostaden när samboförhållandet upphör om den sambon bäst behöver bostaden och ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om samborna inte har eller har haft barn tillsammans, gäller detta dock endast om synnerliga skäl talar för det. Givetvis får övertagande part kompensera den överlåtande parten ekonomiskt i de fall bostaden utgör en bostadsrätt eller fastighet.
Som samboegendom räknas endast sådan egendom som utgör sambors gemensamma bostad och bohag om egendomen förvärvats genom köp för gemensam användning. Med bostad menas parternas permanentbostad, det vill säga den bostad där man normalt sett är folkbokförd, vilket innebär att fritidsbostaden inte räknas som samboegendom. När det gäller bohag så handlar det om möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för ett gemensamma hem. Inre lösöre kan exempelvis bestå av mattor, lampor, gardiner, en TV och så vidare. Dock med förutsättningen att det inte har använts uteslutande för den ena partens bruk eller huvudsakligen för fritidsändamål.
Egendom som förvärvats av den ena sambon genom arv, testamente eller gåva med föreskrift om att egendomen skall vara mottagarens enskilda räknas inte som samboegendom. Detsamma gäller för egendom som trätt i stället för sådan egendom. Likaså räknas inte egendom som samboegendom om parterna i avtal överenskommit att viss egendom inte skall utgöra samboegendom.
I samband med sambolagens tillkomst diskuterades det om även motordrivna fordon som bilar och båtar skulle räknas som samboegendom men man kom till slut fram till att det inte var lämpligt mot bakgrund av att den typen av fordon normalt används huvudsakligen för fritidsändamål.
