Hedgefonder är ett av finansmarknadens mest missförstådda instrument. Den här artikeln reder ut hur den vanligaste strategin, long/short-equity, fungerar i praktiken och vad den konkret kan tillföra i en välstrukturerad portfölj.
De flesta aktieportföljer är byggda för en sak: att gå upp när börsen går upp. Det fungerar i en stigande marknad. En long/short-hedgefond arbetar på båda sidor. Förvaltaren kan tjäna pengar på aktier som faller, inte bara aktier som stiger. Det är ett fundamentalt annorlunda uppdrag och det syns i riskjusterad avkastning.
Alfred Winslow Jones lanserade 1949 det som brukar kallas världens första hedgefond. Grundidén var enkel: kombinera långa positioner i aktier man tror ska stiga med korta positioner i aktier man tror ska falla. Förvaltaren behöver inte ha rätt om marknadens riktning. Det räcker att ha rätt om vilka bolag som är bättre eller sämre än andra.
Det är fortfarande kärnan i en long/short-aktiehedgefond.
En traditionell aktiefond köper aktier och hoppas på uppgång. Hela avkastningen är beroende av att marknaden rör sig i rätt riktning. En long/short-fond tar långa positioner i bolag förvaltaren bedömer som undervärderade och korta positioner i bolag den bedömer som övervärderade.
Det skapar två källor till avkastning istället för en. Förvaltaren kan generera alfa (avkastning som skapas genom skicklighet snarare än att marknaden stiger) på urvalet av långa positioner och på urvalet av korta. Det är ett fundamentalt annorlunda uppdrag.
En long/short-fond är fortfarande exponerad mot börsen. Det är viktigt att förstå. Poängen är inte att fonden är immun mot marknadsrörelser. Poängen är att volatiliteten kan bli lägre och skyddet mot nedgångar bättre än i en ren aktieportfölj.
Long/short-aktiefonder har historiskt levererat bättre riskjusterad avkastning än globala aktier på tre och fem års sikt, enligt data från With Intelligence. 2024 var det bästa året för strategin sedan 2020, med dubbelsiffriga genomsnittliga avkastningar och starkare aktieanalys än på flera år.
En allokering på 20% mot long/short-equity har historiskt förbättrat Sharpe-kvoten (avkastning i förhållande till volatilitet) i en traditionell portfölj med 24%, enligt analys från The Hedge Fund Journal. Det handlar inte om att maximera avkastningen. Det handlar om mer avkastning per enhet risk.
Det är här det verkligen spelar roll. Forskning visar att färre än 20% av long/short-aktiefonder levererar signifikant och uthållig alfa utöver marknadsexponering. Resten betalar du i princip för beta (avkastning som följer av att börsen stiger, inte av förvaltarens beslut) som du kan få billigare via en indexfond.
En bra long/short-förvaltare identifieras genom Sharpe-kvoten över tid, disciplinen i riskhanteringen och hur fonden betett sig under nedgångar. Det är även bra att kika på om förvaltaren har egna pengar i fonden. Samt hur de kommunicerade när det gick dåligt?
Avgifterna är högre än för en indexfond. Men en indexfond kan aldrig tjäna pengar på aktier som faller. En skicklig long/short-förvaltare kan det. Det är en förmåga som är svår att prissätta med samma måttstock. En long/short-fond kan dessutom fungera som ett innehav med en annan riskprofil än resten av portföljen.
Den klassiska modellen är 2% i förvaltningsavgift och 20% prestationsarvode. I praktiken har marknaden rört sig: genomsnittlig förvaltningsavgift låg 2023 på 1,4% och prestationsarvodet på runt 16%, enligt branschdata från With Intelligence.
Varje portfölj är unik. Rollen en long/short-fond kan spela beror på vad du redan äger och vilken riskprofil du har. Hör av dig för ett förutsättningslöst samtal.
Boka möte - Personlig Rådgivning
Denna text utgör inte investeringsrådgivning, den utgör marknadsföring från Coeli Wealth Management. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
