HFD har nu i januari 2020 fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden som var överklagat av Skatteverket. Målet gällde differentierad utdelning från ett fåmansföretag. Med differentierad avses i detta fall att en aktieägare får en större utdelning än vad hen annars skulle ha fått enligt aktiebolagslagens regler. Det normala i ett vanligt onoterat aktiebolag är att varje aktie ger lika rätt till utdelning. Det finns dock undantag, framförallt för börsbolag och olika typer av investeringsbolag finns det olika typer av aktieslag som exempelvis preferensaktier och A och B-aktier som kan ge olika rätt till utdelning.
I det aktuella fallet fanns det två delägare, X och Y, som ägde hälften var av aktierna som var av samma slag. Den ena delägaren, X, ville sluta jobba i företaget och bli utlöst från sitt ägarskap. Det skulle gå till så att bolaget delar ut hälften av bolagets egna kapital till X varpå Y köper aktier för aktiernas kvotvärde (nominellt belopp). Frågan var då om den utdelning som X mottog skulle beskattas enligt 3:12-reglerna eller som en löneinkomst.
Den gängse uppfattningen fram till att HFD fastställde detta förhandsbesked har varit att det civilrättsligt inte har varit några problem med differentierad utdelning. Visserligen är det inte i enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser men är delägarna överens så finns där inga sanktioner mot detta. Problemet har varit skatterättsligt eftersom Skatteverket har haft den principiella inställningen att en differentierad utdelning alltid ska presumeras vara belöning för utfört arbete. Det har varit svårt att motbevisa Skatteverket i den delen varför företagare i regel har avråtts från att differentiera utdelning.
Såväl Skatterättsnämnden som HFD konstaterade i detta fall att eftersom fördelningen av utdelningen inte hade sin grund i delägarnas arbetsinsatser saknades det anledning att beskatta utdelningen som inkomst av tjänst. HFD fastställde därmed att utdelningen skulle beskattas i inkomstslaget kapital enligt de regler som gäller för innehav av kvalificerade aktier i ett fåmansföretag, det vill säga de så kallade 3:12-reglerna.
Fortfarande gäller dock att så snart en differentierad utdelning kan anses vara baserat på delägarnas arbetsprestationer så kommer överutdelningen, alltså den utdelning som överstiger vad övriga delägare erhåller, att beskattas som en löneinkomst. Det är därför viktigt att även framöver särskilja på situationer där den differentierade utdelningen är ett resultat av arbetsprestation och där den inte är det. Denna dom kommer dock göra det lättare att använda sig av differentierad utdelning i de fall en delägare ska lösas ut eftersom Skatteverket inte längre kan förutsätta att en sådan har sin grund i belöning av arbetsprestation. Men i de fall när det inte är fråga om att lösa ut en delägare lär det även fortsättningsvis vara svårt att hävda att en differentierad utdelning skall beskattas som en kapitalinkomst. Presumtionen får ju vara att övriga delägare inte ger bort pengar utan att det finns något affärsmässigt skäl till det, som exempelvis en arbetsprestation.