Någon gång kommer räntorna att sluta gå upp och då tror jag att investerare kommer uppskatta det fundamentala värdeskapandet. Förnybara energiaktier är en av årets sämsta sektorer, detta trots ett kraftigt rally i januari. De senaste månaderna har varit särskilt dåliga. Medan den amerikanska 10-åringen steg från 3,8% i mitten av juli till över 4,6% i slutet av september, har de breda förnybara energiindexen fallit med cirka 21%.
En betydande orsak till denna nedgång är de stigande räntorna. När räntorna går upp, faller nuvärdet av framtida kassaflöden, vilket innebär att värderingsmultiplarna för företag behöver revideras nedåt. Detta fenomen är inte särskilt svårt att förstå. Intressant nog har förnybara energiaktier underpresterat i jämförelse med andra tillväxtsektorer, trots liknande marknadsförhållanden.
En orsak till detta kan vara att bubblan i förnybara energiaktier, som ägde rum mellan 2020 och 2021, håller fortfarande på att punkteras vilket förmodligen lett till att många investerare gett upp. Medan marknaden för tre år sedan satte stort värde på framtida tillväxt råder i dagsläget total misstro till detta. Vissa företag värderas till mindre än 50% av kontrakterade kassaflöden, vilket antyder ett kraftigt negativt värde av framtida tillväxt. Det är naturligt att aktierna handlas på det här sättet när en bubbla helt töms på luft; marknaden går från extrem girighet till extrem rädsla.
Utöver den generella påverkan av stigande räntor har sektorn drabbats av en serie negativa nyheter, bland annat att ett antal ledande bolag har fått skriva ned tillgångar på grund av de stigande räntorna. I de flesta fall har det berott på att finansiering eller inköpskostnader inte låsts in i rätt tid och därmed lett till att projekt blivit olönsamma när inflationen tog vid och räntorna steg. Detta har drabbat marknadsledande bolag inom flera subsektorer, exempelvis danska Ørsted och amerikanska Nextera Energy. Medan kapitalkostnaden har ökat finns det mildrande faktorer som jag tror att marknaden undervärderar. Kostnaderna för förnybara utvecklare har definitivt gått upp men det har försäljningspriset på el också. Exempelvis har det genomsnittliga försäljningspriset (PPA) för el från landbaserad vind i USA ökat med cirka 85% sedan 2021.
Dessutom erbjuder reglerna för den nya Inflation Reduction Act (IRA) en kompensation som väl täcker de ökade finansieringskostnaderna för förnybara energiprojekt. Dels ger IRA som bas 27,5 USD per producerad Mwh, och utöver detta finns så kallade “adders”, som gemensamt kan generera ytterligare 5,5 USD/MWh om vissa kriterier uppfylls. Enligt Morgan Stanley’s beräkningar innebär 1 procentenhets högre finansieringskostnader att byggkostnaden av ett förnybart kraftverk ökar med cirka 2 USD/MWh. Det betyder att endast de 5,5 USD/Mwh som kommer från “adders” kan täcka en förhöjd finansieringskostnad på 2.75%, med andra ord ungefär samma ökning som den amerikanska 10-åringen visat sedan innan pandemin till idag.
Naturligtvis är det lite mer komplicerat än så och alla projekt är olika men det ger en ungefärlig bild. Effekterna av dessa subsidier kommer att börja synas nästa år.
Trots att de fundamentala värderingarna i många fall borde gå upp baserat på resonemanget ovan så har sektorn sålt av kraftigt och majoriteten av bolagen handlas nu på 52-veckors lägsta nivåer med 52-veckors högsta blankningsnivåer. Någon gång kommer räntorna att sluta gå upp och då tror jag att investerare kommer uppskatta det fundamentala värdeskapandet. Det är inte en fråga om, utan när, man ska investera. Jag tror att en bra tid kan vara, som baron Rothschild sa, ”when there is blood on the streets”.
Krönikan publicerades först i Omni Ekonomi.
