Under sommaren har jag lagt en hel del tid på att fundera på varför året hittills blivit så mycket bättre än vad marknaden förväntades sig inför årets början. Det ansågs allmänt att risken för recession i närtid var stor och att risken var betydande för att börsen skulle falla på nytt efter återhämtningen under slutet av 2022. Min syn var annorlunda, i undersökningar gick det att läsa att professionella investerare i hela västvärlden hade en historiskt låg andel aktier i sina portföljer. Vi ökade till övervikt i aktier i under september 2022 och en månad senare började börsen stiga.
Min tanke var att det givet undersökningarna inte fanns så många säljare kvar i marknaden och att eftersom inflationen i USA hade börjat vända ned skulle fallande långräntor fungera som ett värderingsstöd för aktier trots svagare konjunkturutsikter. Senare, under våren, började det hända något spännande, långräntorna började istället stiga och indikerade att konjunkturriskerna minskade samtidigt som börserna fortsatte att stiga. Det var länge ett mysterium varför och det spekulerades i att stimulanserna från pandemin var så kraftiga att framför allt hushållen hade ovanligt stora besparingar som de satte sprätt på. Så var det mycket riktigt men det vi inte visste då var att den största anledningen var en helt annan: President Biden hade gjort som Trump. Donald Trump fick under sin presidenttid mycket kritik för att han med kraftiga skattesänkningar eldade på den redan då rådande högkonjunkturen.
För att göra USA och amerikanska bolag till en vinnare på klimatomställningen och för att gynna amerikanska bolag i den strategiska kampen mot Kina har president Biden lanserat stora stimulanspaket som det är tänkt ska verka under det kommande decenniet. Under sommaren har det visat sig att Biden kanske inte spritt ut det så väl som väntat utan satsat betydligt mer i närtid. Bidens politik går helt på tvärs med den amerikanska centralbankens åtstramningar, inte konstigt att den amerikanska lågkonjunkturen lyser med sin frånvaro! Konsekvensen hittills i år är därför högre tillväxt, bättre försäljnings- och vinstutveckling för bolagen och högre börskurser.
Konsekvensen är även ”higher for longer”, höga räntor under en längre tid. Förväntningarna på centralbankernas räntehöjningar har bara ökat marginellt under våren och sommaren men den stora förändringen är att förväntningarna på en första räntesänkning flyttats fram rejält, från slutet av det här året till våren/sommaren 2024. Medan BNP-utvecklingen för USA har slagit förväntningarna gäller tyvärr det motsatta för Sverige. Den senaste konjunkturbarometern från Konjunkturinstitutet visar att hushållen trots rekordlåg arbetslöshet har historiskt låg framtidstro för både sin egen ekonomiska situation och Sveriges.
Med negativ BNP-tillväxt och rekordlåg framtidstro borde inflationen ge med sig i allt snabbare takt om det inte vore för att kronan något orättvist anses vara en skvalpvaluta. Riksbanken har fastnat mellan pest eller kolera. Den inhemska ekonomin behöver snarare räntesänkningar än fler räntehöjningar. Men så länge som omvärlden inte sänker sina räntor har Riksbanken inte mycket till val än att hålla i för att inte riskera att kronan ska försvagas ytterligare och därmed importera ytterligare inflation.
➜ Registrera dig för att ta del av vår marknadssyn.
Krönikan publicerades först i Omni Ekonomi.
Erik Lundkvist har arbetat på Coeli sedan 2004 och har mer än 15 år i branschen. Erik är Chief Investment Officer på Coeli och har det övergripande ansvaret för bolagets kapitalförvaltning och tillgångsallokering. Erik är även ansvarig för kapitalförvaltningen av Coelis strategiska portföljer samt för utvärderingen av nya kapitalförvaltarteam. Erik är även auktoriserad finansanalytiker, CEFA, från Handelshögskolan i Stockholm och medverkar i Coelis Husvy varje månad.
