Aktörer på de finansiella marknaderna har svårt för att bestämma sig för om vi står inför en mjuklandning eller en hårdlandning av ekonomin. Frågar man en aktieförvaltare, som har en tendens att se mer positivt på tillvaron, skulle man peka på en fortsatt stark arbetsmarknad, sjunkande inflation och stabila vinstmarginaler hos bolagen.
Den pessimistiske ränteförvaltaren å andra sidan skulle lyfta fram att vi ännu inte sett i vilken omfattning de högre räntorna faktiskt påverkat arbetsmarknad och vinstmarginaler samt att inflationen inte sjunker undan i önskvärd takt. Här står vi alltså och vacklar.
En hårdlandning skulle medföra en hyggligt stor korrigering på aktiemarknaden medan en mjuklandning är mer inprisad i dagens värderingar.
I en miljö med så här mycket osäkerhet blir det därför utmanande att gå ”all in” aktier eller för den delen lägga sig alltför defensivt i räntesparande. En fördelning mitt emellan är därför mer önskvärt. Ett alternativ som befinner sig i gränslandet är högavkastande obligationer, så kallade high yield obligationer. De har en viss samvarians med aktiemarknaden och rör sig därför upp och ner tillsammans med aktiemarknaden, men med en mer begränsad upp och nedsida. I stället handlar det om att nypa den höga löpande avkastningen man får med sig i värdepappret. Hur står sig då high yield som ett alternativ till aktier?
Mest iögonfallande är det i en europeisk kontext. En europeisk aktieinvesterare som ägt aktier i 20 år har fått se en avkastning på 150 procent över perioden. Hade man i stället investerat i high yield-obligationer hade man under samma period fått se en utveckling på nästan 300 procent!
Det är en slående överavkastning och ännu mer iögonfallande blir det om man beaktar risken. Mätt som volatilitet, alltså hur mycket tillgångarna svänger upp och ned, så har aktier nästan fyra gånger så hög risk. Är man villig att stå ut med lika stor volatilitet som aktiemarknaden hade man, i alla fall i teorin, kunnat belåna sin high yield portfölj 4 gånger och skulle då fått 1,200 procents avkastning över perioden (före finansieringskostnad).
Här får man slänga in en brasklapp att den nordiska marknaden ser lite annorlunda ut. Något tillfredställande high yield-index med lång historik finns tyvärr inte på den nordiska marknaden och svenska aktier har under perioden avkastat betydligt mer än europeiska, så i det perspektivet är jämförelsen lite haltande. Rörelserna upp och ner i den nordiska high yield-marknaden är också ett kapitel för sig. Det rör väldigt lite på sig på grund av bristande likviditet, fram tills det i stället blir väldigt stora rörelser såsom vid pandemins utbrott på våren 2020.
Det man kan konstatera även i Norden är att den långsiktige high yield-investeraren erhållit ungefär samma avkastning som den underliggande löpande avkastningen. Alltså den direktavkastning som obligationerna förväntas ge. I nuläget ligger den löpande avkastningen på strax norr om 8 procent, vilket är dubbelt så högt som snittet de senaste 10 åren. Det här slår också, med råge, den direktavkastning på ca 3,5 procent som man får på börsen idag.
Helst köper man high yield efter en tids nedgång likt den vi hade 2022. Samtidigt bör man beakta risken med att vi kan stå inför ännu en nedgång om vi går in i en tuffare lågkonjunktur. Men för den placerare som kan leva med den rörelsen och har lite längre placeringshorisont är det nu en bra tidpunkt att börja kika på tillgångsslaget.
Vill du veta mer om vårt erbjudande inom räntefonder? Kontakta Fredrik Tauson eller Gustav Fransson.
Artikeln publicerades först i Omni Ekonomi.
Fredrik har varit verksam i branschen sedan 2001. Han har förvaltat kreditfonder och hedgefonder på Catella Fonder och Nordic Cross Asset Management. Han har också arbetat som analytiker på Nordea och Öhman Fondkommission. Fredrik har civilekonomexamen från Lunds Universitet.