Som utgångspunkt gäller att laglottsskyddet för bröstarvingar är mycket starkt enligt svensk rätt. Bröstarvinges laglottsskydd kan inte kringgås genom att föräldern testamenterar bort sina tillgångar. Laglotten utgörs av hälften av den kvarlåtenskap som föräldern lämnar efter sig.
Helt klart är att en förälder under sin livstid kan förbruka sina tillgångar utan några som helst begränsningar. Men för att inte laglottsskyddet ska kunna kringgås genom att föräldern ger bort sina tillgångar i gåva finns ett skydd för bröstarvingen i 7 kap 4 § Ärvdabalken, det s.k. förstärkta laglottsskyddet. För att denna bestämmelse ska bli tillämplig måste gåvan kunna likställas med ett testamente. Två typer av gåvor avses; dels s.k. dödsbäddsgåvor och dels gåvor som inte är betungande för givaren.
Med dödsbäddsgåvor förstås egendom som skänkts när givaren ligger för döden eller i vart fall trodde att döden var nära förestående. Icke betungande gåvor är sådana som rubriceras som gåva, men som egentligen inte medför någon förändring av dispositionen förrän efter givarens död. Ett typexempel är att föräldern ger bort en fastighet till någon men förbehåller sig rätten att bo kvar gratis under resten av sitt liv.
Om en förälder ger någon en sådan gåva som avses i 7 kap. 4 § Ärvdabalken kan bröstarvingen vid förälderns frånfälle kräva tillbaka en del av gåvan. Den viktigaste förutsättningen är att gåvan ska ha kränkt barnens rätt till laglott. För att kunna veta om laglotten har kränkts så ska kvarlåtenskapen beräknas som om gåvan aldrig hade givits bort och utifrån det värde som gåvan har vid tiden för dödsfallet (således inte vid gåvotillfället). Vill bröstarvinge göra sin rätt gällande mot gåvotagaren ska talan väckas inom ett år från det att bouppteckning efter föräldern avslutades.
Om däremot förälderns gåva inte är sådan som faller in under ordalydelsen i 7 kap. 4 § Ärvdabalken, för att det varken rör sig om en dödsbäddsgåva eller en icke betungande gåva, kan bröstarvinge inte göra någonting åt detta. Föräldern kan i så fall ge bort sina tillgångar till vem man så önskar utan begränsningar. Dock gäller vid gåvor till annan bröstarvinge en presumtion att de ska ses som förskott på arv. Men denna presumtion kan tas bort genom att det i gåvobrev anges att gåvan inte ska ses som ett förskott på arv.
Sammanfattningsvis kan en förälder under sin livstid fritt förbruka sina tillgångar eller ge bort dem till vem man vill. Dock gäller begränsningen att gåvor som faller in under det förstärkta laglottskyddet kan återgå till den bröstarvinge som genom gåvan fått sin laglott kränkt. Vidare finns en presumtion att gåvor som ges till annan bröstarvinge ska ses som förskott på arv och avräknas från dennes arvslott i samband med att arvet fördelas efter föräldern.
Det finns ytterligare två situationer där frågan om begränsning av möjligheten att disponera över sina tillgångar kan komma upp. Det ena fallet är när endast gemensamma barn finns och den efterlevande föräldern ärver den först avlidne föräldern med s.k. fri förfoganderätt. Det andra fallet är när värden flyttas in i en kapitalförsäkring och annan person sätts in som förmånstagare till försäkringen.
